Mamma Boel Lagerström och jag pratar ofta om dåtid och nutid. Igår läste jag åter i en församlingsbok om hur tuffa vilkor anor till mig haft. När jag läste boken "Vad hände med barnen om hur de minsta blev en handelsvara" av Eva F Dahlgren reflekterade jag över att mamma hade tur.
Hon föddes 1936 i födelseboken står det att min mormor var förlovad. Min mormor visste inte då att mannen vars barn hon precis fött redan var gift. När jag skriver tur om mamma menar jag inte alla elaka människor vuxna och barn som var stygga med henne för att hon inte hade en far.
Med tur menar jag att mormor hade mor Anna Brita Löfgren och syskon som fanns som en borg. Mormor arbetade som egen företagare och kunde försörja mamma. Barnavårdsmannen en sak som infördes i Sverige 1918 såg till att mammas pappa betalade. Det var inte mycket men har man lite är varje öre något.
När jag läste om barnen i boken så handlade det mammor ibland som varit prostituerade men väldigt ofta att mammorna hade ingen barnpassning när de skulle arbeta. Framför allt var de fattiga och hade ingen möjlighet att utan hjälp försörja sig själv och barnet.
Dessa kvinnor och barn kunde bli både steriliserade och tvingade till att acceptera olika åtgärder. Domen var hård och det var ett skamligt moraliserande över kvinnors vandel. Det drabbade främst fattiga kvinnor. Men synen på fattigdom över huvud taget lades ofta på den enskilde individen. Att personen var lat eller något annat negativt.
Det vi diskuterade imorse min mor och jag vad skulle hennes morbror Axel Löfgen sagt om dagens samhälle. Han var syndikalist i Sveg och de hade ofta möten i hemmet.
Mamma som var liten satt ofts under bordet och lyssnade på vad de sade. De som satt runt bordet hade olika bakgrund. De hade vuxit upp i ett klassamhälle med stora ekonomiska orättvisor. De ville ha något annat.
Mamma bröt benet som barn. Precis några dagar innan hade mormor tecknat en försäkring. För sjukvården kostade pengar. Hade inte mormor gjort det så hade det gått illa. För mamma låg på sjukhus i tre månader och mormors syfirma hade inget större överskott. Så vi må tala mycket om svensk sjukvård som vi inte gillar men vi har idag en allmän sjukförsäkring.
I Usa där så många dött i covid 19 har nu deras anhöriga ofta stora summor de måste betala för vården. Somliga har försäkring men den är ofta kopplad till företaget de arbetar hos och är de inte anställda har de ingen försäkring. Så vi har mycket i Sverige idag som behöver förbättras men det var inte bättre för och marknaden lär inte lösa de problem ensamstående föräldrar och äldre har. Bilden lade jag in för det ger en bild av det glada 20- talet mellan första och andra världskriget. Det fanns framtidstro. Alkohol var ett stort problem så när en dryck som Pommis lanseras så lyfts den fram som ett alkoholfritt alternativ till champagne.
